Äntligen blir det av att skriva upp allt roligt barnen säger. Vi fick oss nyss ett gott skratt. Ni får tänka er hur det såg ut för jag hann inte ta fram kameran. Wanja kom gående med sin kudde på huvudet, händerna framför sig (som en lucia) trippandes med små, små steg och ropandes -Jag är en kines, jag är en kines.
Hon tänkte inte på hur rätt hon hade.
hon är ju för söt stumpan! kan bara tänka mig hur sött det var! :D
SvaraRadera